Lena & Emma

…bloggar om sitt exjobbande i Orissa, Indien

tillbaka på kontoret 18 oktober, 2010

Filed under: Bhubaneswar — Emma J @ 19:16

Usch vad tiden går och vad jag är dålig på att skriva. Känner dock igen mönstret från tidigare, men en strålande start som ganska snart övergår i en dipp som sen letar sig upp igen och stabiliserar sig på en mer användarvänlig nivå. Ska nu börja med en korrigering av tidigare given fakta. Jag har upptäckt ett skal-fel (det är lätt att göra, svårt att hitta) rörande befolkningstäthet som jag förfasade mig över i ett tidigare inlägg. I Rinkeby och gamla stan Stockholm bor det ca 117-119 inv/ha. Inte per km2! Så då blir inte skillnaderna lika fasansfulla då detta motsvarar 11 700- 11 900 inv/ km2, vilket ska jämföras med 29 000 inv/km2 i Darhavi. Fortfarande en rätt markant skillnad, men inte som jag sa från början…

Idag var vi, som titeln inte bara antyder utan fullkomligt skriker ut, tillbaka på kontoret. Kontoret ligger alltså i Bhubaneswar, är fullt med folk (inga 20 kvm för sig själv här inte), har mintgröna väggar och ligger tre trappor upp. Idag blev vi anvisade vår plats och satt i värmen i många timmar och läste. Vi har nu lyckats få tag på BBSR’s City Development Plan (typ en ÖP) och pratat lite mer med de andra på kontoret.

Innan vi var tillbaka på kontoret var vi borta i Puri. Det var jättehärligt och lärorikt. Vi följde med ASFarna ut på site och tog massa bilder och fick se slumuppgraderingsarbete in action. Eftersom det verkar lite si och så med planeringskompetensen på kontoret är det extra skönt att hänga med ASFarna som gör sånt som vi på ett eller annat sätt också ska göra. Slumområdena vi besökte heter Gokha Sahi och Mangala Sahi och låg i direkt anslutning till stad, vägar och finare hus. Här fanns en helt annan livlighet och rörelse än i byn vi besökte föregående dag, och alla barn var uppklädda i glittriga kläder för att fira Dusshera Puja. Förvirringen över pucca- (bra) och kutcha- (dåligt)hus fortsatte, och semi-pucca-begreppet introducerades. enligt min tolkning måste ju detta då betyda halv-bra, men det ska ändå uppgraderas. Hur denna bedömning görs är det ingen svensk som vet, och kanske egentligen ingen indier heller. Det verkar lite godtyckligt vilka som ska komma med i de olika schemes:en och när guiden pekar på två lerhyddor som ska få finansiering till uppgradering, men inte de två lerhyddorna bredvid, ja då undrar man lite. Till denna förvirring kommer också diskussionen om uppgradering över huvud taget egentligen är något att ha. Uppgradering betyder, till skillnad från redevelopment eller replacement, att de boende och deras hus blir kvar där de är men i uppgraderad form. Det låter ju jättebra, tänker ni nu där hemma, men ack! vad händer sen när de 25 kvm de fått inte räcker till, och familjen har tagit sig upp några pinnar på stegen mot rikedom och ära. Hur ska de då uppgraderas? Kommer slummen på något sätt alltid att vara slum med sina trånga utrymmen och kompakta folkmängd? Tåls att tänka på. Jag tror inte det finns en ultimat lösning, utan som alltid annars så är det ju upp till de boendes och platsens specifika egenskaper.

Sen badade vi. Jättehärligt! Och red kamel, försökte dricka gin o tonic, försökte äta mat grillad i tandoor och försökte sitta på internet när strömmen går. En riktig semester. Hur skönt som helst, förutom att servicen var seg på alla matställen. Vi läste och drack chai, turistade lite och köpte lite kitsch. På gula väggen hänger nu en vacker bonad med glitter och glam och tre små gudar som skulle kunna liknas vid south park-killarna goes Indian, vi kallar dem yantra, tantra och mantra.

Det finns en hel del att lära sig på kontoret, och bristen på plan-kompetens är ju också en utmaning och en chans för oss att lära oss massor om sociologi och ekonomi, och att bli tvungna att förklara och argumentera för vår kunskap. Till exempel har jag hittat ett nytt ordpar som jag gillar: physical infrastructure och social infrastructure, jättefint! Sundar Burra tog upp ämnet för första gången för mig på mötet i Mumbai, och jag läste om det i UDRC’s rapporter idag, och i Sverige fullständigt kryllar det av fysisk infrastruktur. Tänk alla vägar, järnvägsrälsar, vattenledningar, telemaster osv. som sprider sig genom landet. Men hur ser det ut med den sociala infrastrukturen? Här räknas skolor, medborgarcentra, gemensamhetslokaler o.dy. in, och jag vill också att den mellanmänskliga kommunikationen och relationen ska in här. Den är vi inte riktigt lika bra på i Sverige. Vi ser till att de flesta har tak över huvudet och rinnande vatten, men att det skulle finnas en relation verkar vara upp till individen själv att fixa, även om vår fysiska infrastruktur lika ofta försvårar mänskliga relationer, som stöttar dem. Indierna gillar också statistik, och det är lite tråkigt att läsa. Saker presenteras i långa tabeller som inte ger någon översikt alls och man glömmer vad en kolumn innehåller på rad 250…

Dagens reflektion över att vara i Bortre Orienten hämtas från postkontoret, dit vi åkte för att skicka paket och köpa frimärken. Man börjar med en hård förhandling med ricksha- chauffören om att ta en till the big post office , väl där köar man, frågar, blir hänvisad till utomhus, får paketet ihopsytt, lackat och signerat innan det är dags att gå in igen och hosta upp tre gånger så mycket pengar för porto mot vad innehållet är värt, sen gå ut och betala sy-mannen med den nu växlade 500-rupiersedeln. Att betala med kort går inte. Det är klart man kan sakna de gröna vadderade kuverten, men samtidigt tror jag mottagaren kommer uppskatta ett vitt tygpaket med rött lack mer.

Vi har nu också köpt en bok som ska lära oss Oriya (lokala språket) så att vi äntligen kan kommunicera med kvinnorna som bor i huvudbyggnaden. Idag fick vi hjälp på lunchen av två lokala killar när vi gick till den lilla restaurangen rätt nära kontoret dit, som killarna uttryckte det, västerlänningar som vi inte kommer. Vad chockade alla kommer bli när vi nästa gång glider in och börjar snacka cricket på deras lokala lingo…

 

4 Responses to “tillbaka på kontoret”

  1. Emma J Says:

    shit, det kommer bli många kort… vilken tur att jag har en ny kamera😉 ska se vad vi kan ordna. det är lätt att ta kort men jobbigt att ladda upp dem… när du fått snö vill jag ha en ”din väg till jobbet”-fototur!

    • chb Says:

      Satan också.. det har jag missat. Vi har redan haft första snön ju. Men jag fixar det när snön kommer tillbaka!😉

      • chb Says:

        ”Satan också..” syftar ju på att jag missat fixa en ”tur till jobbet”-fotoupplevelse för dig. Men jag ska fixa det.

        Å nej, det behöver inte vara så många foton. Bara lite grann.. för att ge oss möjlighet att förstå er ”vardag” och inte bara ert exjobbande.😉

  2. chb Says:

    Jag vill se foton på era husdjur. Jag försökte ta hand om mina husdjur i Nepal men de dog ju bara hela tiden (dålig stil måste jag säga..) å inte var det mitt fel.

    Sen vill jag se foto på kontoret. Och gör en ”vår väg till jobbet”-fototur som ni tar med oss på.🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s