Lena & Emma

…bloggar om sitt exjobbande i Orissa, Indien

Så funkar det 21 november, 2010

Filed under: Bhubaneswar — Emma J @ 08:54

Minns ni värdens bästa böcker som man läste som liten? De hette typ Så funkar det: Fordon och så var boken full med teckningar om hur motorer fungerade samt bilder på massa olika bilar, båtar, flygplan osv. Då jag var lillasyster fick jag såklart inte välja först vad jag skulle åka i utan fick välja som nummer två. Då var den största båten/bilen/zeppelinaren redan paxad och mitt val stod mellan ett förutsägbart näst-bästa alternativ eller ett mer spännande fordon som ånglok. Jag brukade välja lite olika. Denna lilla ingress lämnar nu över till Så funkar det: Indien, helt subjektiv och tyvärr utan pedagogiska bilder baserat på erfarna upplevelser så här sju veckor in.

Elektricitet: kommer och går, men finns oftast hela tiden. Känns som de flesta avbrott är planerade och således inträffar när det är ljust ute. Vi behöver inga adaptrar och all elektronik från Sverige fungerar hyfsat normalt. Tidigt lärde vi oss att strömavbrott heter line asuni eller power asuni.

Vatten: kommer och går det här med, men på sistone har det varit en hel del störningar. Lite jobbigt att inte kunna duscha när man vill i värmen, men vi överlever. Dricksvatten får vi från huvudhuset där de har en apparat som filtrerar kranvatten, vilket gör att vi slipper köpa plastflaskor varje dag.

Avlopp: fungerar (om det finns vatten då såklart) och vi har en europeisk toalett. På kontoret däremot är det ett kaklat ”hål i marken” med klassisk spolfunktion. Annars är männen inte främmande för att ställa sig och kissa egentligen vart som helst när nöden faller på.

Kossor: finns överallt och lägger blajor överallt. Men de är oftast harmlösa och ibland är kossorna pyntade med fina färger i pannan. Trafiken väjer för kossorna och det enklaste är att köra runt dem eftersom de inte flyttar på sig i första taget.

Trafik: helt kaos, men antagligen i ett underligt system. Vänstertrafik råder, men man ska inte bli förvånad om någon cyklar mot trafiken på en motorväg, inte heller om man möter en bil i hög fart efter en konstig omkörning. Tutan är den viktigaste delen på ens fordon och man tutar innan korsning, i korsning, vid omkörning, som ”hej hej jag är här”-information till andra samt om man är arg och vill fram. Att tuta vid bilköer måste anses som produktivt. Vi rör oss mest till fots eller i rickshaw, där vi nu blivit hyfsat bra på att pruta ner priserna till rimliga nivåer.

Kontoret: är inte ett planeringskontor, utan ett kontor för en organisation (UDRC) som främst består av socionomer och ekonomer. Det finns en ingenjör som nu hjälper oss med kostnadsbedömning av vår plan, men de andra vet inte så mycket om hur vi tänker som planerare. De är dock hjälpsamma och vi försöker förstå och lära av varandra. Kontoret ligger ca 10 min promenad från vårt hus, på tredje våningen utmed en större gata där råmande kor och lastbilstutor är naturliga inslag i den ljudbild som tränger in på kontoret. Ca 10 personer är inne på kontoret varje dag (anställda?) och ett antal till kommer dit och grejar (räknar, diskuterar, redovisar, sover…) några gånger i veckan.

Boende: vi bor i en cementbungalow som ligger på tomten till ett större hus där vår ”värdfamilj” bor. Anindita är huvudkvinna och hennes dotter heter Pari. Sen finns det kanske två-tre andra familjer i andra hus som vårt på tomten och tre hushållerskor. Vi har inte full koll på familjesammansättningarna alltid, utan hejar på alla utan förbehåll. Det från början utlovade köket har ännu inte kommit, men tv sattes in för några veckor sen. Vi betalar ca 3 000 kr i månaden (ihop) vilket är väldigt dyrt med indiska mått mätt och det känns lite sisådär men vi får leva med det.

Internet: kommer och går, men på sistone har det väl varit lite bättre (peppar peppar). Kanske berodde frånvaron på att vi använde för många megabits men vi vet inte. Vi har i alla fall lärt oss, tror vi, att tolka modemets blinkningar som goda (internet kommer strax tillbaka) eller onda (internet kommer inte tillbaka förrän vi har sagt till Brojo och han har ringt rätt person och fixat något (kan ta en dag eller fyra)).

Nog om detta för nu, kanske att en uppföljning kommer. Idag ska vi som sagt på kalas och jag ska in i duschen innan dess (ja, det finns vatten nu). Andra spännande saker med Indien är att vi får chili i vår frukostomelett, ofta vaknar på morgonen av en passerande böneprocession som trummar och plingar i klockor (kl 7 på morgonen!) samt att saker växer så det knakar i trädgården. Tagetesen hemma man driver upp blir ju små krakar på 5-10 cm och här växer de 10 cm på en vecka…

Okej, en till;

Jobbet: rullar på, nu snabbare än nånsin. Det är kul! Vi går till kontoret typ varje dag utom söndag och sitter på våra stolar från halv elva till sex, halv sju. Däremellan klämmer vi in en lunch på Kalpana square, antingen på Restaurang Truptee (Truppan) eller Pushpak (Pushan).

Kram

 

 

3 Responses to “Så funkar det”

  1. Gunnar Nyström Says:

    jag har äntligen läst lite i er blogg och denna sida var ju rolig och informativ! det måste väl finnas nån SUPPORT att ringa när strömmen går?

  2. Johanna Says:

    Emma, som lillasyster får man såklart aldrig välja! Tänk legobitar med ögon/mun, tänk legohus av olikfärgade mosaikplattor, tänk tvätta dockkläder!

  3. ingrid Says:

    tänk om jag vetat allt det innan jag åkte dit!
    hälsa alla på kontoret. saknar er. känns lite som jag är kvar när jag läser bloggen.

    njut att den klibbiga värmen och taskiga internetuppkopplingen.
    snart nog kommer ni tillbaka till det kalla effektiva sverige..


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s