Lena & Emma

…bloggar om sitt exjobbande i Orissa, Indien

svårt att hjälpa 27 februari, 2011

Filed under: Uncategorized — Emma J @ 23:30

Tänk, nu sitter jag hemma i ett småkyligt Trollhättan. Arbetet är snart klart och det är bara den sista lilla biten eget arbete kvar innan vi imorgon ska träffas i Lysekil för att skriva ett Abstract och maila in vår fina arbete. Men att det ska gå så trögt att knyta ihop säcken. Och så många tankar som poppar upp i huvudet när det är dags att sammanfatta och dra slutsatser om vad det var vi egentligen lärde oss. Jag tror det viktigaste jag lärde mig var att det är svårt att hjälpa. Med detta sagt menar jag inte på något sätt att det är omöjligt eller att man inte ska försöka. Men man ska veta att det är svårt. SPARC har arbetat i 25 år med sluminvånare och deras problem, Mahila Milan har arbetat länge också. De har byggt upp ett förtroende och en organisation som nu fungerar väl men som har kostat många timmar under många år. Det känns som det enda vettiga sättet att få reda på vad som verkligen hjälper de man ger sig ut för att hjälpa. Men saker är så komplexa och mångbottnade. Hur hanterar man egentligen bistånd i ett land där mat till hungrande stjäls av korrupta tjänstemän och säljs med god förtjänst på marknaden. Är det då att hjälpa? Några hungrande familjer får säkert tillgång till maten, men samtidigt ‘hjälper man till’ med att upprätthålla ett system som i längden kanske bibehåller folk i fattigdom.

Det är intressant hur ‘stora problem’ genom historien fått ‘stora lösningar’, och hur de stora problemen har formulerats. Dåliga bostadsområden revs och nya byggdes snabbt effektivt och billigt, och rättvist: alla skulle få lika i detta jätteprojekt. Slum är ju ett ‘stort problem’, eller? Är det egentligen inte en kombination av otaliga mindre problem? Folk i slummen är hungriga, törstiga, sjuka, utan hus, utan trygghet, utan inkomst och i vissa fall utan fastställd identitet, men att slummen i sig är problemet…? Nä. Detta tar förespråkarna för self-help fasta på. Det gäller att sluminvånarna själva får vara med och forma hur ‘hjälpen’ ska se ut och utföras. När jag läste utvecklingsstudier på GU pratades det om ‘storskalig småskalighet’. Jag gillade det då, och jag tror jag gillar det ännu mer nu. Det är svårt att hjälpa. Man kan göra lite och försöka se sin del som en bit i ett stort pussel. Sen kan man också försöka sprida kunskapen om hur denna lilla bit kunde hjälpa några. Sen kan man hoppas den kan hjälpa några till. Och så runt igen. Ett varv till.

 

One Response to “svårt att hjälpa”

  1. Anna Olsson Says:

    klok reflektion:-) lycka till med slutklämmen!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s